Emmas blogg

Nu har jag varit 18 år i exakt 18 dagar. 18 känns så gammalt, så vuxet. När jag var yngre, typ 4-9 år så var man vuxen när man var 18 år. Då var man jätte stor. Nu är jag själv 18 år, känner jag mig vuxen? - Inte det minsta. Jag tycker allt förstoras upp så mycket när man ska fylla 18, det känns lika dant som när man blir 10 eller 17 år. Enda skillnaden nu är att jag få ta körkort, gå ut på krogen, köpa cigaretter/snus, bestämma själv osv och visst det är väl stort det, men annars? Ingen skillnad. Innan jag fyllde år bävade jag inför att fylla år lika mycket som jag längtade.

När jag kom till träningen dagen efter att jag fyllt kände jag, nu måste jag skärpa till mig, växa upp, jag är för fan 18 år. (Jag har en tendens och vara väldigt barnslig på träningen, både på gott och ont) Men vem säger att man inte kan hålla på och lara sig för man fyllt 18? Till viss del vill jag ha kvar barnsligheten men samtidigt känns det som man måste växa upp. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag svamlar om, men ibland känns det bara som allt är på så stort allvar och att tiden bara försvinner ifrån en..